Eight days a week

Tiden går sin gilla gång och bröllopet börjar närma sig med stormsteg. Det är mindre än en månad kvar nu och det börjar verkligen kännas spännande.

Jag tar grymt seriöst på det här med äktenskap som jag säkert tidigare skrivit och av den anledningen har nog både jag och Anna känt av en släng av "kalla fötter". Tycker dock att det känns bättre nu och jag hoppas och tror verkligen på detta..

Man har ju blivit bränd tidigare och är inte intresserad av att bli det igen. Man ska ju ändå stå där framme och lova både varandra, Gud och alla 50-70 pers som är i kyrkan att man ska hålla ihop för alltid. Det är ingen liten grej det inte. Inser man inte allvaret av det så ska man inte gifta sig enligt mig. Därför är det nog också naturligt med lite tvivel och nervositet. Jag försöker i alla fall intala mig det. :)

Lördag är det dags för svensexa. Ett gäng galningar ska röva bort mig, supa ner mig och förnedra mig. Blir säkert skoj.

Vill nu inte att någon ska missuppfatta det jag skrivit här. Jag vill gifta mig och ser verkligen fram emot det. Jag är säker på att jag älskar Anna och att jag vill vara med henne resten av våra liv.