Eight days a week

Igår var dagen då man klev in i vuxenvärlden och gifte sig. Det var en helt underbar dag som verkligen kommer bli ett minne för livet.

Allt gick enligt plan utan missöden. T o m vädret var med oss och Härnösand visade sig från sin allra bästa sida.

Anna var så otroligt vacker och jag kände mig och känner mig fortfarande som världens lyckligaste. Detta var det bästa jag gjort so far.

Nu är det bara ett par dagar kvar till Malta och även det känns helt fantastiskt. En vecka i strålande sol med min kära hustru på smekmånad - kan det bli bättre? Jag tror inte det.

Tiden går sin gilla gång och bröllopet börjar närma sig med stormsteg. Det är mindre än en månad kvar nu och det börjar verkligen kännas spännande.

Jag tar grymt seriöst på det här med äktenskap som jag säkert tidigare skrivit och av den anledningen har nog både jag och Anna känt av en släng av "kalla fötter". Tycker dock att det känns bättre nu och jag hoppas och tror verkligen på detta..

Man har ju blivit bränd tidigare och är inte intresserad av att bli det igen. Man ska ju ändå stå där framme och lova både varandra, Gud och alla 50-70 pers som är i kyrkan att man ska hålla ihop för alltid. Det är ingen liten grej det inte. Inser man inte allvaret av det så ska man inte gifta sig enligt mig. Därför är det nog också naturligt med lite tvivel och nervositet. Jag försöker i alla fall intala mig det. :)

Lördag är det dags för svensexa. Ett gäng galningar ska röva bort mig, supa ner mig och förnedra mig. Blir säkert skoj.

Vill nu inte att någon ska missuppfatta det jag skrivit här. Jag vill gifta mig och ser verkligen fram emot det. Jag är säker på att jag älskar Anna och att jag vill vara med henne resten av våra liv.

Var på travet igår och hade en riktigt trevlig kväll. För ovanlighetens skull lyckades man t o m vinna lite så det var najs.

Det var bara jag och Anna som åkte. Jag gillar verkligen när vi gör saker tillsammans.

Att vara förälskad är en känsla jag verkligen unnar alla att känna. Jag är aldrig så lycklig som när jag får vara med min Anna. Att bara få ligga och stryka hennes hår när vi ska sova. Att få hålla om henne när vi vaknar. Att få en kram och en puss när vi ses. Att hitta på roliga saker tillsammans. Att resa bort och bara vara ensamma utan en massa störande moment och verkligen ägna oss åt varandra. Att få se henne skratta. Att trösta henne när hon är ledsen. Att undra hur det går för henne på jobbet bara för att sekunder senare få ett sms där hon undrar samma sak. Att få titta in i hennes vackra ögon och bara försvinna en stund. Att känna hennes kärlek och omtanke.

Det var ungefär vid årsskiftet 2005-2006 som det hela började.

Livet var helt annorlunda vid den tidpunkten. Jag bodde i en tvåa på Norra Kyrkogatan och satt i telefon på Com Hem. Egentligen trivdes jag ganska bra med mitt liv men det var som om någonting fattades mig.

Så en dag uppenbarade hon sig. Jag hade sett henne tidigare på jobbet men aldrig pratat med henne. Vi skulle ha julfest på jobbet och förfesten hölls hos min kompis Erik. Vi var ett gäng grabbar som samlades och drack lite öl. Det var trevligt och uppsluppet och plötsligt var det som om allt frös. In kom ett rödhårigt yrväder som var det absolut vackraste jag sett. Hon satte sig vid ett barbord lite på sidan om oss killar och jag kunde inte sluta titta på henne.

Julfesten tog sin början och vi blev alla ganska runda under fötterna. Hon och jag dansade så där fult som bara vi kan göra och det blev lite av en snackis på jobbet dagen efter.

Vi började prata med varandra via jobbets MSN. VI mailade, sms:ade och ringde varandra så fort vi fick tillfälle. Hon var egentligen fast i ett annat förhållande men ingen av oss brydde sig om det. Vi började träffas och gå lite promenader. Ibland kom hon hem till mig och vi tittade på TV, pratade och umgicks.

Efter nån månad bröt hon upp från sitt förhållande och flyttade till grannhuset i mitt bostadsområde. Plötsligt blev min lägenhet en soptipp som jag aldrig besökte i stort sett. Av någon besynnerlig anledning började jag få lite 2nd-thougts men dessa tankar försvann som tur var efter ett tag. Jag kände att kärleken till den här tjejen, kvinnan, var alldeles för stark för att nonchalera.

Vi flyttade ihop. Ovanpå min lägenhet fanns en trea som var ledig som vi nästan direkt bestämde oss för. Nu skulle jag prova på sambolivet för första gången. Jag var rädd för att vi skulle gå varandra på nerverna eller kanske snarare för att jag skulle gå henne på nerverna med min slarvighet. Det visade sig att vi var precis lika slarviga båda två!

Augusti 2007 flyttade vi igen. Den här gången köpte vi en lägenhet på Murberget och det var egentligen nu som det började kännas på riktigt för mig. Jag har alltid varit försiktig när det gäller att "dra på mig" saker men det här kändes helr rätt. Efter att ha renoverat lyan lite lätt började vi komma oss till rätta och under hösten började vi prata om att förlova oss.

Här tackar jag mig själv för min slughet. Jag höll henne på halster och låtsades hela tiden vara lite negativ till idén med förlovning. "Vi har inte råd med ringar", "vad ska det vara bra för?" osv. I all hemlighet köpte jag dock ringar som jag visste att hon gillade och vi bokade en resa till Stockholm. Jag hade varit i just Stockholm och jobbat några veckor innan och sett ut en bra restaurang som jag skulle fria på.

Vi kom dit, käkade gott och sedan ställde jag frågan. TIll min glädje svarade hon ja!

Ett halvår har gått sen dess (imorgon egentligen) och jag är fortfarande helt övertygad om att det var det bästa jag gjort.

Sen den där dagen då det var julfest har mitt liv förändrats radikalt. På många plan har jag mognat som människa och lärt mig uppskatta livet på ett helt annat sätt. Jag trodde tidigare att jag visste vad kärlek var men, mina vänner, jag hade så otroligt fel.

Anna - du är det mest underbara och fantastiska som nånsin kunde hända mig. Du har för alltid en speciell plats i mitt hjärta och jag hoppas att du vill stanna där livet ut.

Puss på dig

I fredags var det så dags. Det var dagen då jag skulle träffa svärföräldrarna för första gången.

Jag och kärleken tog oss ut till deras sommarställe i Sjöland. Det var en mycket trevlig kväll med grillning, kubbspel och introduktion till familjen Johansson. Jag tror inte att jag gjorde bort mig alltför mycket iallafall.

De var väldigt vänliga och lika generösa som sin dotter. Bra folk!