Eight days a week

Nu börjar det verkligen kännas som att det händer saker. Ska göra sista rycket på jobbet nu och sedan är det semester med stort S och bröllop med stort B.

Jobbar i helgen och det känns ju så klart sådär- Dock är det inte fel med lite extra pengar och en kortare arbetsvecka till veckan.

Planeringen fortgår och saker börjar falla på plats. Morgongåva är inhandlad, blommor bestämda, förlovningsring inlämnad för gravyr, kläder provade en ytterligare gång, psalmer fastställda, festprogram påbörjat osv osv. Spänningen är olidlig och jag vill bara att det ska bli den 8/8 snart! Det är jobbigt att gå runt och vänta och fundera på det här hela tiden. Samtidigt är det ju roligt också! =)

Härnösands stadsfest går av stapeln i helgen och de ser verkligen inte ut att ha tur med vädret. Mig spelar det ingen större roll eftersom jag inte ska dit men det är ju trist för dem som köpt förköp. Varför gör man det egentligen? Biljetterna lär ju inte ta slut och den typ tjuga man sparar kan man ju kanske skita i om det visar sig att regnet står som spön i backen. Men men... Folk gör ju som de vill. Har alltid tyckt att den där stadsfesten suger och i år är inget undantag så det känns bra att man jobbar så man har det att skylla på om det börjar tjatas. Minns hur det var i fjol - jobbade då också och ville inte gå men det slutade med att man satt och drack tequila. Det ska inte hända i år.

Kan ni förstå att jag ska vara ledig från den 31/7 till den 15/9? 46 dagar. 6 veckor och 4 dagar. Osannolikt länge!

Längtar, längtar, längtar...