Eight days a week

Annas bästa vän Angelica gick tragiskt bort för ett litet tag sedan. Detta har tagit framförallt Anna väldigt hårt av förklarliga skäl. Det i sin tur har så klart även drabbat mig men jag tycker att vi tillsammans har klarat av detta på ett bra sätt.

Var på minnesstund igår och det var mycket fint. Dock tyckte jag att det var lite väl makabert med den filmsnutt som visades men det bidrog ju till stämningen i vart fall.

Hoppas nu att vi kan lägga detta bakom oss. VIsst - vi kommer alltid minnas henne men man måste ju fortsätta leva själv. Det kan jag lova att hon ville.

Ni kanske undrar vad som "ligger i pipen" (jag vet, men jag gillar det uttrycket) framöver? Närmast följer travgalan på Dannero på lördag tillsammans med min älskling och hennes familj. Ser fram emot det men jag vet egentligen inte vad som väntar.

Känns som att jag behöver saker att längta till. Måste planera in nånting så man inte fastnar i den vanliga vardagslunken.

So long!